abologna

Bolognaprocessen går mot sitt slut. Min i alla fall.  Hemfärd om ganska precis 48 timmar men varken färdigpackad eller grundstädat rummet. Jag skyller på värmen som gör det svårt att hitta initiativet till att göra något som innebär att röra på sig. 

Christoffer-besöket i veckan bjöd på fullträff efter fullträff, Chalet dei giardini Margherita onsdag, torsdag Milano med middag vid kanalen och utestället The Beach på kvällen, fredag beachen i Rimini och stuffande på Turquoise. Svettiga tågresor på natten/morgonen lite halvt full halvt dagen-efter inte lika härliga men hade kanske sin charm dom med. Gästen min insisterade även starkt på att leta reda på ett visst hotel i Milano där det skulle bo två damer vi tidigare träffat på The Beach. Detta växte till ett ca 3 timmar långt promenerande i utkanterna av Milano från 5-8 på fredagsmorgonen med en kalle som inte var jättemunter. Vi hittade det till slut men nöjde oss med att lämna ett meddelande till dom i receptionen, tog sedan förmiddagståget tillbaka till Bologna o sov rätt gott.

Mötte en nunna på fredagsmorgonen i Milano som frågade oss "vad håller dom på med?" och pekar på ett gäng vägarbetare en bit bort. "Ingen aning" svarar jag, varefter hon gör den klassiska italienska gesten med handen (som man kan se Totti & Co göra på fotbollsplanen) o säger "Italienare, dom är dumma i huvudet allihopa" och går skakandes på huvudet vidare.  Kul tyckte vi.